Jag kom av mig och hamnade på helt fel stig.
Eller var den rätt, för jag mår ganska bra. Jag har insett att man också får vara ledsen, eller en kompis som gråter och behöver stöd och hjälp och inte alltid är den som vägleder andra.
En flytt utomlands blev en helomvändning, alla mina tankar i rätt riktning gick åt helt fel håll. Jag kände mig plötsligt större än jag var, fastän jag var mindre än någonsin och jag kan aldrig korrekt sätta min kropp i perspektiv med andras. Frågan är varför jag egentligen jämför.
Och hur de kommentarerna jag fått (som inte är så himla många i jämförelse med andra tror jag, eller liksom så tjock har jag aldrig varit, men då kan jag föreställa mig vad någon som är större får för kommentarer) har gjort att jag har identiferat mig med vilken Biggest loser deltagare som helst.
Jaja. Jag föll av hästen rejält och har bara gjort små försök att borsta bort smutsen, inte ens börjat resa mig ännu. Det här kanske är ett första steg? Jag vet inte fokus har helt flyttats, men jag mår sämre än någonsin kroppsmässigt, det är som att det är ännu värre nu när jag har alla sanningar men väljer att blunda hårt och gå emot allting jag någonsin sa i början av förra året.
Därför kämpar jag nu med min självbild och tankar kring hur jag ska kunna komma hem när jag har fuckat upp mig själv så mycket, folk började ju tro på mig själv, jag trodde på mig själv.
Men jag svek allt och i mitt huvud just nu känns det värre att jag svek andra än mig själv. Det försöker jag jobba bort nu, jag duger som jag är förstår jag ju men i praktiken tänker jag att jag ja, jag duger men jag är en bättre version smalare. Suck.
Nu får allting falla tillbaka långsamt och jag ska se mig själv lite mer som den där spargrisen som smaljeansen en gång i tiden skrev om: det jag sätter in på kontot har jag att spendera, allting räknas. Nu har jag bara slösat och det är dags att investera lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar